Det är mycket nu! Igår kväll försökte jag komma på en bra packning till min kommande weekend i Stockholm, kollade över min bärbara dator som jag tänkt ta med, och en del annat… Helt plötsligt var klockan mitt-i-natten, och jag hade fortfarande inte städat ordentligt, som jag också tänkt hinna, eftersom det kommer att bli så lite tid till det idag. Sagt och gjort så skyndade man runt och städade i lägenheten iförd kalsonger som en annan tokfrans, innan man äntligen gick och la sig. Men nu är köket i åtminstone hyfsad ordning igen, och jag är faktiskt piggare än jag väntade mig.

Nu sitter jag här och bloggar på lunchen, och när jag kommer hem väntar en snabb middag, packa ner det jag tänkt ta med, och avresa mot Luleå någon gång strax före sju sådär. Hoppas det är varmare när jag ska hem från jobbet; imorse var det kyla ute som verkligen gick genom ben och märg under min promenad. Slicka-på-lyktstolpe-och-slit-av-tungan-kallt. Verkligen. Och åtminstone för min del också frusna-tårar-kallt, jag som har ögon som lätt tåras i kyla, eller är det den torra vinterluften kanske.

Jag kommer ju att bli borta under alla hjärtans dag, så jag tänkte också ta tillfället i akt nu att skicka några hälsningar på Facebook, modern som man är. 😛 Men när jag klickade mig fram till en sådan där alla hjärtans dag-hälsning och valde en passande gul ros för vänskap, så kostade rosjäveln $1. Ja, en dollar! Som man ska betala på kort. Herregud, en dollar. På VISA-kortet? Orka börja med kortet för en liten ruta á 20×20 pixlar. Så det blev ingen gul virtuell ros, utan jag skriver väl några hälsningar istället. Det är nog mer uppskattat i vilket fall som helst. 🙂

Nu ska jag äta köttfärslimpa och potatis. Det är riktig husmanskost det!

PS. Den saknade svarta resväskan är förresten återfunnen. Boven i dramat var min bror, sedan hans avundsvärda Dubai-resa. Den svarta resväskan lär vara tillbaka i min lägenhet för packning vid 16-snåret. Det kan ni notera.