”I ett outvecklat land, drick inte vattnet.
I ett utvecklat land, andas inte luften.”
~ Changing Times Magazine

Ja, på ett sätt summerade andemeningen i det citatet — att vi inte blir bättre på alla fronter, särskilt inte miljömässigt, trots att vi räknar en utveckling som ”framgångsrik” — vad jag kände när jag såg dokumentären som gick på SVT igår och som handlade om laxodlingarna i Norge. De där odlingarna som framställts som lösningen på överfiskeriet. Istället för att fiska vildlax, så fiskar man den egenodlade laxen. Smart och bra. Men dokumentären handlade om var utfodringen egentligen kom ifrån… Och det visade sig att av 2,5 kg utfodring fick man 1 kg lax, visserligen förståeligt eftersom vi rör oss uppåt i näringskedjan och ingen organism går på 100% verkningsgrad, men själva problemet var att utfodringen var fisk från omgivningen.

Så för all odlad lax vi äter, krävs ungefär dubbelt så mycket av det omgivande fiskbeståndet. Efter avslöjandet — det var få inom branschen som ens visste vad fodret bestod av — har numera vissa norska hemsidor uppdaterats så att de inte längre säger att man får ett kilo lax från ett kilo fiskfoder. Och kvar är oss konsumenter som knappt längre vet vilken fisk som är bra att köpa… Och som om den här nyheten inte vore nog, funderar man på att gå vidare på krillbestånden nu när det börjar bli skralt med fisken som laxen föds med. Ja jösses, och krill är ju inte aaalls grundläggande för hela näringskedjor. *suck* Det bästa kanske ändå vore att gå all in med genmanipulationen och odla köttbassänger. Wohoo!

Nåja, nog om det… I veckan har det varit fet-tisdag, och därmed kanske också fettis-dag. Nja, jag är väl förskonad från just sådant som vanligt, jag som verkar stå still på.. mmm, mellan ca 64-68 kg, vad jag än gör. Haha, oj, outade jag just min vikt på nätet! Aja, låt gå då, i fettisdagens namn! I vilket fall som helst råkade jag dessutom ha fikavecka i veckan, så jag och min kollega fick ansvaret att beställa runt 25 semlor, med ett antal i reserv, där jag råkade kvadda en av dem. *besvärad* Det är lite fantastiskt hur mycket grädde det finns i en upp-och-ner-semla på golvet. Litegrann som hur man kan undra över hur det kan komma så mycket snor ur näsan när man är rejält förkyld. Eller, ehmm, i alla fall kan jag det. Som hur jag kan påminnas av det fantastiska i att våra tretåiga småfåglar gick från fyra tår till tre innan de riktigt hunnit sluta vara dinosaurier. Jag lider av naturvetarskador.