Varning, jag är på skrivhumör nu, så det här blogginlägget kan komma att bli långt, särskilt med hela påskhelgen i ryggen!
Jag sitter här och lyssnar till Ronan Hardiman (albumet Lord of the Dance), en musiker som skriver låtar med keltiska influenser, och en i mängden av de artister jag upptäckt genom Spotify. För inte så längesedan skulle jag ha sett en utmanare till piratrörelsen som dödfödd, men Spotify gör precis rätt, och i precis rätt tid. En rättfram lösning utan krångel, blixtsnabb, förmånlig prismodell, och med ett rejält välsorterat utbud musik. Dataindustrin har också mognat tillräckligt för att musiknedladdningar ofta egentligen inte är nödvändiga, med Internetuppkopplade mobiltelefoner, WiFi, iTouch-enheter, eller vad det nu kan vara. ”Streaming” med Spotify är ofta tillräckligt i vår numera nätuppkopplade värld. Det är nog bara en tidsfråga innan Spotify släpper en applikation för att ge bättre stöd åt mobiltelefoner.
Jag kan bara hoppas på att musikbranschen inte kommer att döda den här tjänsten genom att dra sig ur pga bristande vinst. De måste vänja sig vid att det inte är samma tid som förr, och som Roger Wallis vittande om i Pirate Bay-rättegången tyder mycket på att skivindustrins framtida intäkter i vilket fall som helst kommer att komma mer från hållet med livespelningar och promotionmaterial, snarare än från plastskivorna på Coop. Och det är väl så det skulle ha varit från första början? Min logik säger i alla fall att den bästa kundkontakten (där kunderna är artisternas fans) också borde vara den mest lönsamma. Massproducerade CD-skivor måste ju ses som den allra sämsta kundkontakten, möjligtvis med undantag för radio. Men då är jag ingen ekonom, bara en kille som resonerar efter sin egen kanske skruvade logik. 😉
Men nog om det, vad har hänt under min påskhelg då, i min högintressanta vardag? 😉
( … inlägget fortsätter … )
Den började efter min halva arbetsdag som slutade alldeles strax efter den börjat, eller kanske slutade den rentav strax innan, det var ungefär så det kändes. Det är så det alltid känns för mig med de här halvdagarna. Jag vet inte om jag ska ta det som ett dåligt tecken, ehm. Det kan ju knappast vara positivt att det tar ungefär en halv dag att varva upp ordentligt, haha. Nåja, chefen tycker i alla fall också som mig, det får vara min ursäkt.
Jag kom hem, och drog därefter fortare än kvickt iväg med föräldrarna till släkten en bit söderut, där jag var ständigt uppvaktad av en av deras två pudlar som buffade mig under armen med sin fuktiga nos och ville bli kliad. Jag hade tydligen varit för snäll med den tidigt, så han blev min kompis. 😉 Min farbror visade sitt arbetsrum, lockade mig med ett teleobjektiv för Nikonkameror (grr!), visade hans handgjorda knivar, hans handgjorda högtalare, hans handgjorda hoplödda fjärrkontroll, haha, ja, om jag hade hälften av hans fokus, motivation, och uppfinningsrikedom skulle jag vara nöjd. På en vägg satt en liten surrealistisk tavla han målat. Mamma säger att jag är lite lik honom i att jag har flera olika skilda intressen med datorer, fotografering, forskning och vetenskap, och så, men hmm, jag känner mig lätt i lä mot honom trots allt. Bygga egna högtalare — bara en sån sak, och då är det bara ett sidoprojekt. Nu var han tydligen less, och ville börja studera arkeologi. Ja, jösses! Varför? ”Det vore häftigt att gräva upp en döskalle!” Ja, vem kan säga emot det? Det där är häftigt, den inre drivkraften att vilja utvecklas.
Efter en rejäl rivstart på min påskhelg med läggdags vid fyra-femsnåret och ett dygn på kring 18 timmar var jag hyfsat seg dagen därpå, men det var nästan så att det inte gjorde något, med snöstorm utanför. Det snöade ”lapphandskar” utan ett like jag sett senaste månaden! Är det inte någon sorts lag mot det, så här sent på året? Dessutom hade jag inget planerat, förutom att gå ut, vilket inte kändes så trevligt alls, så det slutade med att jag rentav slumrade till en stund framför TV:n. När jag gjorde det senast en ledig dag på en långhelg vet jag inte riktigt. Usch. Den där dagen vill jag nog helst bara glömma!
Helgen fortsatte med en påskmiddag hos föräldrarna, många härliga kvällar/nätter med ulliso på distans där allt bara känns mer och mer spännande ;), ett tips och inbjudan till ovan nämnda Spotify åt Eomin, och en hel del fotograferande på söndagen när vädret äntligen tillät och inspirerade. Jag kommer att posta bilderna i ett senare inlägg, det här är nog långt redan nu som det är!
Nåja, det är väl i stort sett allt, summerat men långt ändå. Oj, till sist, glömde nästan, rubriken för inlägget… Något jag hittade och som bygger på ett citat om påsken från Katherine Lee Bates. Det känns som att det personligen bildligt anknyter till vad som pratats om och känts på de här nätterna under påsken för mig! Ord för ord: ”It is the hour to rend thy chains, the blossom time of souls.”
Oj, det var en hel del att läsa idag, härligt! 🙂
<3 <3
Hehe, så går det när man har ”söndagsångest” och inte vill lägga sig. 😉
KRAM! … … *släpper* 😀