Usch, vad lite jag ville stiga upp i morse, när jag kände hur dagen skulle bli redan då, där jag låg i sängen. Jag tvingade mig sent omsider upp till slut, och nu är det äntligen lunch här, det enda jag egentligen försökt se fram emot så här långt idag. Idag är en sådan där dag när jag känner mig ur form och ja, rentav ofräsch, och får jobba lite extra för att se ljusglimtarna i. 🙁 Just nu känns det som att jag skulle kunna dra till och bjuda med ett antal hundra kronor för en nackmassage också. Grrr… Att veckor så ofta ska börja så här.