Okej, jag tar väl ett nytt tag med den här bloggen nu, efter ett uppehåll under hela förra veckan… Det uppehållet hade sina anledningar, särskilt eftersom jag haft så mycket för mig med jobbet, och många dagar som såg ut ungefär som ”jobba, komma hem och äta middag, se på TV två timmar och varva ner huvudet, och sova”. Det var så knappt att jag ens orkade vara särskilt social då, vilket samtidigt var frustrerande.
Men nu är det över mig för den här gången i alla fall, även om en del svallvågor från det jobbet som kulminerade i en användarträff i fredags kommer att ligga kvar den här veckan. Det rör sig däremot mer om kompletterande jobb då, än en presentation av något de inte har haft koll på vad jag jobbat med så bra under det senaste året, så det känns åtminstone lite lugnare nu.
(inlägget fortsätter…)
Annars tror jag det inte har hänt särskilt mycket i min vardag att skriva om. Jag har letat upp nya promenadstråk jag testar med, där jag går genom naturliga stigar i skog och mark, och dessutom med en rejäl uppförsbacke som känns i benen, så den ska jag ta ett par gånger till framöver för att hålla igång kroppen en del.
Jo, och dessutom har jag fixat ihop en låtlista på Spotify, med musik jag gillat eller funnit passande för varje år jag levt, efter en idé av Ron. Här är listan att importeras på Spotify, eller i textform för ni som inte har det:
1978 – Cornelis Vreeswijk – Turistens klagan
1979 – Bette Midler – The Rose
1980 – ABBA – The Winner Takes It All
1981 – Vangelis – Chariots of Fire
1982 – Dexys Midnight Runners – Come on Eileen
1983 – Maggie Reilly & Mike Oldfield – Moonlight Shadow
1984 – Euskefeurat – Det är hit man kommer när man kommer hem
1985 – Pet Shop Boys – West End Girls (re-release)
1986 – Europe – The Final Countdown
1987 – Black – Wonderful Life
1988 – Enya – Orinoco Flow
1989 – Chris Isaak – Wicked Game
1990 – Scorpions – Wind of Change
1991 – Kraftwerk – Radioactivity
1992 – Eric Clapton – Layla (unplugged version)
1993 – Enigma – Return to Innocence
1994 – Cranberries – Zombie
1995 – Andrea Bocelli – Con te partirò
1996 – Gyllene Tider – Gå & fiska!
1997 – Prodigy – Smack My Bitch Up
1998 – Madonna – Frozen
1999 – Moby – Everloving
2000 – Bon Jovi – It’s My Life
2001 – Infected Mushroom – Dancing With Kadafi
2002 – Kent – Dom Andra
2003 – Lisa Miskovsky – Lady Stardust
2004 – Rammstein – Amerika
2005 – Röyksopp – What Else Is There?
2006 – Gnarls Barkley – Crazy
2007 – Lars Winnerbäck & Miss Li – Om du lämnade mig nu
2008 – Anna Ternheim – Black Sunday Afternoon
2009 – Laleh – Snö
Ungefär som vanligt för mig, lite tonvikt på new age och trance, men rätt blandat i övrigt. Jag begränsade dessutom listan så att jag aldrig valde om någon artist fler än ett år, och dessutom förstås efter utbudet på Spotify. Jag tycker att de bl.a. har för lite musik av Jarre. :-p
Till veckan som kommer ser jag fram emot Schlagerfestivalen och hur långt vårt svenska bidrag ska gå. Det känns verkligen som att det kan gå lite hursomhelst den här gången. Herregud, den europeiska publiken kan vara oberäknelig nog när de nästan låtit Dancing Lasha Tumbai vinna, så vem vet hur de röstar fram operapop? Något som talar emot Sverige är väl tyvärr att vi har en del konkurrens i den genren i år också, så de operapopfans som väl finns kan ju mycket väl tänkas sprida ut sina röster.
Innan ESC ser jag däremot fram emot kl 20:00 på NASA-TV den här måndagskvällen som kommer, när astronauterna reser upp och gör ett serviceuppdrag på vårt främsta öga mot rymden — rymdteleskopet Hubble. Uppdraget är ju av en rätt unik natur, så det ska bli intressant att se. Blir det problem den här gången, kommer de att ligga för långt ute i rymden för att kunna få hjälp av rymdstationen, och behöva räddas i årtiondets mest spektakulära rymdräddningsinsats, så det är säkert en del nerver på spänn ikväll, där bland NASA-personalen. Efter uppdraget kommer Hubble ha dels en längre livslängd, och nya glasögon, kan man väl säga. 😉 Man hoppas efteråt att då kunna se ännu längre tillbaka i utvecklingen av universums historia och studera hur vi kom till, och var vi kom ifrån. Citatet i titeln kommer för övrigt från astronauten Neil Armstrong, den förste man som satte sin fot på månen. Snacka om att få perspektiv på tillvaron! Det är förresten hög tid för att en kvinna sätter en fot på månen!
Men nu ska jag bädda ner mig tillsammans med ett avsnitt av Mythbusters, så hörs vi förhoppningsvis efter ett lite kortare uppehåll än senast!