Chefen här intill hostar, snörvlar, och känner sig ofräsch, och har febriga barn hemma. Exakt sådär som man är när något bryter ut på allvar med torrhosta i början av något, när man är en riktig smittspridare. Hjälp! Jag hoppas han går hem snart, helst efter att han pratat klart i telefonen. Jag vill inte riskera få något nu.

Annars är det måndag och lite småtrött, men det börjar ju åtminstone bli lunch nu. Man blir glad av mat!