Nu har jag funderat en del här, och kommit fram till att den största fördelen med tisdagar nog egentligen är att man känner att det åtminstone inte är en måndag. Så det krävs en del välvilja för att ta itu med den här veckodagen med en positiv inställning när man stiger upp där på morgonen och beger sig ut i gryningen på ett ibland glashalt väglag. Nåja, arbetsdagen är slut, det är kväll, och jag är som vanligt i full färd med att bli klar med min sena vardagsmiddag. Ikväll är det ris och chicken nuggets med sötsur sås och lite basilika som serveras här.

Jag känner mig rätt trött idag igen, så det måste nog bli bättring med mina kvällar som håller på att bli alltför sena. Det är samtidigt synd, när man är den kvällsmänniska man är, och det blir lätt en känsla av att behöva tvinga sig i säng. Men samtidigt är det inget vidare att vara så trött efter jobbet heller. Idag tänker jag däremot stålsätta mig och inte falla för frestelsen att lägga mig och ”vila” (jo, tjena!) en liten stund i soffan. Det måste gå!

Andra orsaker till att jag ofta är trött till vardags, är nog utan tvekan att jag tappat på träningen, och mörkret här utanför. Det är en rätt klassisk känsla jag känner kommer krypande under den här årstiden, och framförallt den här tidigare delen av vintern, innan det har hunnit börja ljusna här igen. Jag måste verkligen skärpa mig där med, även om det så här långt är mer snack än annat. Jag har däremot önskat mig åtminstone en julklapp för att råda bot på det här, men frågan är om jag verkligen kan använda väntan på den som ursäkt när jag har en dyr stående motionscykel här intill mig. Den irriterande ståtliga cykeln står där och hindrar mig rentav från att ha det jobbiga väglaget ute som ursäkt! Tidigare, på den gamla goda tiden när jag var duktig, brukade jag cykla på den till något bra på TV, t.ex. en serie, eller något jag spelade upp på datorn. Det var bra, för då fick man rutin på det också. Bara att följa två serier på TV samtidigt, och vips har man två cykelpass i veckan. Inrutat schema och bra, med underhållning och allt!

Och då skaffade jag en laptop.

Hursomhelst. Nu har jag slagit över till snooker på TV, men det lär nog bli ett litet avbrott i lugnet som Kim Hartman sprider omkring sig så småningom, när jag kommer att behöva ta hand om så glamourösa saker som disk och att rensa kylen en del. Jag är säker på att Ullis har en högtidsstund nu däremot, med båda favoriterna Higgins och Robertson i matchen!

Jag läser precis på Facebook hur en Facebook-vän skriver hur hon varit hos gynekologen. Det enda som dök upp i mitt knasiga huvud var av någon anledning… ”Jag hoppas att du inte hade några hål”. Eh…