Ett sent återseende

Åh, hej!

Nu känns det lite som att jag träffar en gammal vän här… Jag får ursäkta för all tid som gått sedan min senaste uppdatering här, men förhoppningsvis har det inte varit alltför traumatiskt, och era liv fortsatt ungefär som tidigare. Anledningen bakom är helt enkelt att jag har varit så väldigt upptagen med både det ena och det andra i lägenheten, och då halkar bloggen ner på det som med lite välvilja kan liknas vid någon sorts mental prioriteringsordning.

Men nu när jag väl sitter här i soffan i en lugn stund tillsammans med Ullis och Per Morberg, så ska jag se om jag inte kan frammana en del ord här. Att blogga är väl som att cykla?

Jag har nu haft Ullis här i ungefär en vecka, och vi börjar tyvärr redan gå varandra på nerv… Nej då, inte alls så! Jag tycker att det funkar bra här, och även om Ullis saknar sina barn emellanåt, så är det samtidigt inte något jag precis ställs helt oförberedd inför. Det är en ju något vi gått in för att lösa på något vettigt sätt, och så tror jag också att det kommer att bli. Vi har kommit så långt, och tagit oss förbi sådana hinder, framförallt geografiska, att jag tror att vi tillsammans är starka nog att även klara den här biten i vår färd. Förhoppningsvis kan hennes härliga barn komma upp hit så småningom, så att vi kan presentera dem för vår fina stad i snöriket som fortfarande hänger sig kvar här uppe.

Ja, vad har vi gjort då? Förutom stök och bök här inomhus som äntligen börjat bli klart, med mycket tack till Ullis som jobbat som en myra under tiden jag har varit på jobbet, så har jag hunnit ut med henne på isen vid Fårön här utanför. Något hon först verkade lite skeptisk inför, och inte undra på det, med de svaga isarna i söder. Det var nog en av de första riktigt härliga dagarna här under vintern med en ordentligt värmande sol, och mycket folk att se på i form av allt från långfärdsskridskoåkare till skridskoåkande mammor med barnvagnar, och mer traditionella stavgångare.

Nu härnäst ser jag framförallt fram emot morgondagen. Idag kändes det verkligen som att jag ville ha helg på jobbet, men så brukar ju också motivationen gå ut där huvudvärken går in, suck… Men fredag i morgon, inte en dag för sent! Då ska vi se om vi inte kan komma fram till bra platser för en del tavlor här utan att bli ovänner och behöva sära på oss! Det vore ju för hemskt, haha!

Nåja, det får räcka för den här gången! Ha en fortsatt bra kväll, läsare!