Jaha, så nu har det hunnit gå ett bra tag sedan jag bloggade sist igen! Ofta känns det som att tiden framför datorn på jobbet, och sedan hemma med Facebook och kolla av diverse nyhetssidor, osv. tar all energi från en. Och energi är ju precis vad som behövs för att frammana den fantasi och kreativitet som krävs för ett blogginlägg.

Jag minns knappt ens vad som har hunnit hända här sedan jag bloggade sist, men senaste veckan har jag åtminstone återupptagit motionerandet på min motionscykel här. Jag borde väl egentligen sätta igång med min riktiga cykel, i vilket skick den nu är där i källaren, men samtidigt är det inte så dumt att kunna cykla till något på TV (normalt Fringe för mig — det får lov att vara mitt ”cykelprogram”) så att man får underhållning under tiden och liksom glömmer bort att det är ansträngande, och varva det med promenader utomhus.

På jobbet kämpar jag vidare med mitt projekt för surfplattor, och hoppas äntligen kunna gå iland med det snart. Tyvärr är vi redan nu sent ute för att hinna med att få ut det till kunder den här sommarsäsongen, pga förseningar i leveransen på den hårdvara vi ska demonstrera programmet med. Men i veckan har jag gjort allt för att försöka få igång en del hårdtestning, och det kommer att fortsätta så resten av veckan. Jag hoppas på ett minimum av oförutsedda problem, eftersom vi egentligen inte har råd med förseningar nu.

Annars fyller min systers son år i morgon, och skönt nog är presenten redan klar där. Vi kommer att köra dit vid sextiden, så vi hinner träffa det födelsedagsbarnet innan det är läggdags för den lille vid halv åtta-tiden.

Jag har också hunnit köpa ett nytt kameraobjektiv som håller hög kvalitet och ger foton jag inte alls kan klaga på. Prisvärt var det också, med enda nackdelen att man inte kan zooma med det. Men det är samtidigt normalt för objektiv i den här klassen. Måste jag zooma har jag ett annat att byta till, även om det inte håller riktigt samma klass rent optiskt. Däremot kan jag ibland sakna fototillfällen. Det vore häftigt att ha ett kontaktnät där andra kunde posera för en, och där man kunde fota andra i de miljöer och deras kläder man ville. Så snart jag testar fota Ullis lite upptäcker jag ju vilken ny dimension det finns i att fota människor jämfört med statiska och uttryckslösa föremål. Men visst, det finns fortfarande otroligt mycket att lära sig där också, och oberoende av vilket område man väljer att utvecklas i, kan man nog aldrig bli fullärd. Eller kanske rättare sagt — aldrig ta det perfekta fotot. Och det är snarare en sporre än något som framkallar uppgivenhet för mig!

Tyvärr kan Ullis inte säga samma sak om sina foton, eftersom hennes kompaktkamera tyvärr har gått sönder till slut. Vi får kanske se om min gamla kan hjälpa där. Det var ju egentligen inget direkt fel på den, särskilt inte i dagsljus eller kvällssol. Så vi får titta på den, och annars står en ny säkert högt på den inköpslistan när det finns pengar ihopsparade till en sådan!

Nej, nu måste jag börja göra mig klar här för cykelturen!

Vi ses snart igen, förr eller senare!