Strax efter midsommar

Okej, då ska vi se om jag kan blogga ytterligare här utan att min reparerade blogg rasar ihop.

Till att börja med… För de som undrar – nej, jag har inte fått en blackout och glömt alla mina kära och värdefulla vänner. Jag har bara återställt bloggen till ett tema som jag funderar på att bygga vidare på en del. Prio 1 att försöka fixa till en kolumn i någon av sidorna här, där jag kan lägga mina vänner och annat. Tyvärr stödjer inte det här temat sådant. Det är tydligen inte meningen att det ska vara enkelt. 😉 Samtidigt gillar jag ett mörkt tema, eftersom foton jag kan tänka mig att posta framöver ser bättre ut med mörka färger som inramning.

I helgen har det alltså varit midsommar, något få runt omkring i Sverige bör ha missat… Det var tydligt även på den nyinvigda Badhusparken att många firade midsommar i en härlig värme med sol. Jag gissar på ca 22°C den dagen, så alltså varken för varmt eller för kylslaget.

Resning av midsommarstången i Badhusparken

Senare under dagen körde vi iväg till pitebornas egna favoritstrand, där vi kan vara oss själva för en stund och dricka Norrlands Guld under tiden packet klämmer ihop sig och låter barnen skvätta sand på solbadarna när de springer omkring på Pite Havsbad. Vi körde alltså iväg till stranden som i folkmun kort och gott kallas Gläntan.

Väl där insåg vi verkligen hur E inte haft särskilt höga förhoppningar om stranden, eftersom hon fullständigt flög ut på stranden med ett glädjetjut, när hon tog in intrycket av hur lång stranden faktiskt var.

E blickar ut mot havet

Efter midsommarafton har vi också hunnit med att gå på middag hos mina föräldrar, fixat så att L kan se på TV, och en del annat! Det var kul att se hur E fick sig en ny kompis när hon träffade min systerdotter. Efter ett antal dagar här nu, så är det säkert roligt att träffa någon i liknande ålder.

Nu härnäst på tur står bl.a. att låna mina föräldrars dator, så det blir mindre konkurrens om den i sovrummet efter att Ullis opassande nog klappade ihop precis när barnen kom hit.

Eftersom jag skriver relativt sällan nuförtiden, så känner jag alltid att mina inlägg här blir milslånga, haha. Och ändå har jag ju inte ens berättat hälften av vad som hänt här sedan jag skrev senast. Usch, skärpning! Säger jag igen.