Datorkedjan
Mitt datorintresse har jag haft sedan barnsben, och jag hör alltså till gruppen människor som jobbar med mitt fritidsintresse. Rent studiemässigt har jag byggt mina kunskaper på en gymnasieutbildning i naturvetenskap, och sedan en högskoleingenjörsexamen i datateknik. Men egentligen kommer nog de största kunskaperna som jag använder i vardagen av ett genuint intresse utan påtryckningar från prov, tentor, eller examensarbeten. Jag använde en dator för första gången vid sex års ålder, då en VIC 20 som pappa ibland lånade hem från jobbet. Jag satt ibland också vid en ABC 80 när jag hälsade på pappas jobb. Vår första egna dator i familjen var en ZX Spectrum 48K ungefär 1983. Efter det rullade det på med Commodore 64 något år senare, Atari 520 STE, Amiga 500 Plus, min första PC som var en 486 DX2, och en rad ytterligare PC-byggen, fram tills nu när jag återigen har gått ifrån PC-världen en del, med en MacBook Pro 15″ hemma, och en iPhone mobilt. Ja, det är nog lika bra att räkna in dagens smartphone som datorer, för det är ju det de egentligen är. Superportabla datorer som kan ringa.
Varför Mac?
Det finns flera olika skäl till varför jag nu valt Mac — att den är designad och ett av världens mest tydliga exempel på märkesdatorer är nog egentligen sekundärt. Framförallt så kändes det otroligt skönt att köpa en färdigbyggd dator med bra prestanda utan förinstallerade antivirustrials från McAfee som segade ner datorn, eller tungrodda ”kontrollpaneler” från en tredje part med ett amatörmässigt utseende för t.ex. ljudet eller det trådlösa nätverket, där man inte vet varför inte inbyggda funktioner i Windows kunde användas istället. Nej, allt var bara rätt och rent från början, utan klistermärken på datorn. Som det ska vara. Vidare avinstallerar jag program genom att dra dem till papperskorgen, struntar i antivirus, och använder ett filsystem som aldrig behöver defragmenteras. Operativsystemet i sig bygger på BSD, och jag brukar se det som den Unixklon som är bäst lämpad för skrivbordet. Ubuntu och annat bleknar i jämförelse, tycker jag.
Så därför kör jag Mac idag — jag betalar gärna en del extra för en dator, om jag stödjer ett företag som inte pumpar deras datorer fulla med skräp, och om jag får ett ovanligt bekvämt operativsystem på köpet. Dessutom är det såklart något speciellt med känslan att slå ur underläge och visa att man klarar sig bra så — en nostalgisk känsla som jag känner igen från tiden med Amiga.
Däremot kommer jag aldrig bli den blinde datorägaren som vägrar inse fördelar med PC och Windows när de förekommer. Den största fördelen med Windows är ju att utbudet av program är så stort, och att det är marknadsstandarden på skrivbordet. Idag arbetar man däremot allt mer mot nätet, och jag känner att operativsystemet håller på att få en underordnad roll, åtminstone till den grad att programutbud inte alltid är jätteviktigt.